Finlands elektricitet utan Ryssland — fem år av strukturell förändring

Det var en dramatisk dag i maj 2022 när Finlands märkligaste granne, RAO Nordic, stoppade all elektricitet till Finland. Sedan dagar av oro började många väljare undra: hur kommer Finland att klara sig? En fjärdedel av vår elektricitet kom från Ryssland. Hur skulle vi kunna ersätta den?

Idag, fyra år senare, är svaret klart: Finland klarade sig utmärkt. Inte bara det — vi blev ännu starkare. Och det handlar inte bara om tur eller politisk vilja. Det handlar om långsiktig planering, investeringar i ny teknik och ett europeiskt elnät som fungerade precis när det behövdes som mest.

Från import till egenproduktion på fyra år

Den ryska strömstoppet den 14 maj 2022 var en milstolpe — men den var inte oväntad. Redan innan hade Finland börjat förbereda sig. Olof III (OL3) kärnkraftverket hade varit under konstruktion i flera år, och arbetet accelererades.

OL3 startade sin kommersiella drift i april 2023 — bara ett år efter att den ryska importen upphörde. Det är en enorm fabrik: 1 600 megawatt effekt och ungefär 14 terawattimmar årlig produktion. För att sätta detta i perspektiv — det motsvarar ungefär 10 procent av Finlands totala elektricitetkonsumtion.

"Hur kan Finland ersätta all rysk elektricitet?" frågade många på forum som Suomi24 i maj 2022. "Det är omöjligt! Vi kommer att få en energikris!"

Suomi24, maj–juni 2022

Men medan OL3 byggdes, hände något lika viktigt: vindkraften exploderade. År 2022 hade Finland ungefär 5 000 megawatt vindkraft installerad. Idag, 2026, är det 9 433 megawatt. Det är nästan en fördubbling på fyra år.

Mina tankar om detta är enkla: detta var vad långsiktig planering och investeringar kan åstadkomma. Finland hade redan börjat denna övergång innan 2022. De flesta människor insåg inte det förrän när Ryssland stoppade strömmen.

Aurora-ledningen: Sveriges hjälp när den behövdes

En av de största övergångarna har varit nya kraftledningar mellan länderna. Aurora-ledningen från Finland till Sverige (egentligen från Ostrobothnia till mälardalen) är under konstruktion och beräknas vara klar 2025. Den kommer att transportera ungefär 900 megawatt elektricitet mellan länderna.

Detta är viktigt av ett enkelt skäl: när solen skiner inte och vinden blåser inte, behöver Finland fortfarande elektricitet. Sverige har massiv vattenkraft. Vi kan handla: Sverige köper vår billiga vindkraft när det blåser, och vi köper deras vattenkraft när vi behöver det. Det är exakt hur det moderna europeiska elnätet fungerar.

År	Finlands kärnkraft (MW)	Finlands vindkraft (MW)	Total förändring
2022 (före OL3)	2 794	~5 000	Saknas rysk import (900 MW)
2023 (OL3 igång)	4 394	~6 500	+1 600 MW från OL3
2026	4 394	9 433	+4 433 MW från vind sedan 2022

Vad blev med elpriserna?

En mycket god fråga. Många människor förväntade sig att priserna skulle skjuta i höjden när Ryssland stoppade importen. Logiken var enkel: mindre elektricitet = högre priser. Men verkliga världen är mer komplicerad än så.

År 2021, innan någon talad om sanktioner, var genomsnittspriset för elektricitet ungefär 5,0 öre per kilowattimme på grossistmarknaden. År 2024 var det ungefär 4,5 till 5,0 öre. Med överföring (4,0 öre per kilowattimme) och elnödsavgift (2,3 öre per kilowattimme) låg den genomsnittliga totala kostnaden för ett vanligt friliggande hus på omkring 10 till 11 öre per kilowattimme — nästan densamma som 2021.

En typisk villa med 18 000 kilowattimmar per år betalade ungefär 900 euro i el-rå år 2021, och ungefär samma belopp 2024. Det är inte spektakulärt — men det är inte heller en kris.

Min åsikt här är stark: detta bevisade att Finlands elnät och dess strukturer var starka nog för denna övergång. Andra länder i Europa hade kunnat drabbas mycket värre. Finland hade redan diversifierat sin energiproduktion tillräckligt mycket.

Något överraskande: Finland blev näten exportör

Det mest överraskande under denna period var kanske att Finland faktiskt blev näten elektricitetsexportör under vissa perioder — särskilt under vindiga vintrar när produktionen var hög.

År 2023 och 2024 exporterade Finland faktiskt mer elektricitet än vi importerade, för första gången på många år. Det är en dramatisk förändring från att vara beroende av rysk import till att kunna sälja vår egen elektricitet till Norge, Sverige och Danmark.

Mina reflektioner om detta är enkla: vi lyckades inte bara ersätta den förlorade importen. Vi skapade ett överskud. Det är ett vittnesbörd om både långsiktig planeringsförmåga och om nya teknologiers kraft.

Lärdomar för andra länder

Vad kan världen lära av Finlands övergång? Här är några saker jag tycker är viktiga:

1. Diversifiering är nyckeln. Finland var inte helt beroende av rysk import. Vi hade redan kärnkraft och började investera i vind.
2. Långsiktig planering betalar sig. OL3 och vindkraftsutbyggnaden var inte idéer från 2022. De planerades många år tidigare.
3. Multinationalt samarbete fungerar. Aurora-ledningen och det nordiska elnätet visade att Europa kan arbeta tillsammans även under kris.
4. Ny teknik löser gamla problem. Vind- och solkraft var inte tillräckligt innan. Men när du kombinerar det med lagring och nätkopplingar, blir det plötsligt möjligt.

Den större bilden

I slutändan är denna historia inte bara om elektricitet. Det är en historia om hur moderna samhällen kan anpassa sig till stora chocker när de är beredda. Finland var beredd — inte helt, men tillräckligt. Och vi kommer ut på andra sidan starkare.

Min bedömning är att Finland har klarat denna övergång mycket väl. Vi är inte bara tillbaka där vi började. Vi är på vägen mot ett ännu mer hållbart elnät, med mindre möjlighet att bli överkänsliga för geopolitisk press från något enda land.

Om du bor i en typisk finländsk villa och undrat varför din elräkning inte blev gigantisk efter 2022, så vet du nu: långsiktig planering, investeringar i ny teknik och ett stabilt europeiskt elnät gjorde det möjligt.